Oro

Usch jag känner hur jag blir att må sämre och sämre ju närmare operationsdagen jag kommer. Är rädd för att få en ordentlig ångestattack snart. Hittills har jag hunnit ta min medicin innan det gått så långt.. Jag tar sertralin mot ångest och har även några andra tabletter som "stannar upp" attackerna när dom kommer. Var orolig att jag inte skulle få ta dom innan operationen men det var inga problem som tur va..

Dom flesta känner väl oro inför sin operation, det är ju en ordentligt stor grej. Och så länge det håller sig där så är det lugnt. Men jag vill verkligen inte få tillbaka mina attacker.
Senaste jag hade var för ca 2 månader sen. Pga lite problem med min pojkvän(som inte va min pojkvän då). På Willys av alla ställen. Det var riktigt jobbigt, var övertygad om att jag skulle dö. Blev några timmar på sjukhuset.
Sjukt pinsamt efteråt iaf, tog ett tag innan jag vågade gå och handla där igen.


Tänker på allting som kan gå fel. Tänk om jag aldrig vaknar ur narkosen? Vad händer med mina djur då? Min älskade hund och mina katter och kaninerna.. Och min underbara syster som är den enda jag berättat om operationen för förutom min pojkvän.
Sen oroar jag mig för tågresan hem. Att jag ska må illa och behöva spy. Och såklart för att brösten ska bli hemska. Att det ska bli precis som Örjan säger med jättesynliga kanter och massa rippling. Eller att dom ska bli jättestora. Eller alldeles för små. Eller som 2 bollar bara vilket är skräcksenariot..
Oroar mig för hur jag ska kunna berätta för mamma. I vanliga fall kan jag prata med henne om allt, precis allt. Även sånt som man kanske normalt inte pratar med sin mamma om. :) Och hon vet att jag vill förstora brösten och hon skulle nog inte säga så mycket om det så.. Men av nån anledning tar det emot. Kanske pga hur mycket pengar det handlar om. Jag har rätt dåligt med pengar, fattig student, och ibland har jag behövt låna pengar av mamma för att köpa mat och så i slutet av månaden. Så hon kommer nog tycka att jag skulle ha väntat tills jag har ett jobb.

Men men.. Inte så roligt att läsa om sånt här kanske. Behövde tydligen skriva av mig lite bara. ;)